Dessa poetnarcisser och pingstliljor har jag fått ifrån en ödelagd trädgård på vår ö.
Ägarna flyttade till fastlandet i mitten av sextiotalet och sedan dess har detta skärgårdshemman stått öde. Trädgården minns jag ifrån min barndom som väldigt vacker.
Vi gick alltid till det här huset för att ringa. De hade öns enda telefon på den tiden.
Trädgården är troligtvis anlagd ungefär 1928 då huset byggdes. Nu vittnar förvildade midsommarrosor, syrenbuskar, äppelträd, körsbärsträd, stenpartiväxter och dessa narcisser om att där någongång funnits en vacker trädgård.
När jag blev trädgårdsfanatiker för tre år sedan ringde jag till den kvarlevande sonen som nu är en gammal man och frågade ifall jag skulle få gräva upp lite plantor av det som fanns kvar. Han blev hjärtligt glad och uttryckte sin förtjusning över att någon ville ta hand om hans mammas gamla växter.
Om några veckor skall jag visa bondpionerna och vallmoblommorna som jag grävde upp härifrån.
Dessa poetnarcisser och pingstliljor är oerhört vackra och doften är hänförande!
Se först på hur fina och sirliga pingstliljornas kronblad är! Färgen är härligt blekgul.

Jag trodde i fjol att alla lökar som jag grävde upp var poetnarcisser, så jag blev ju mäkta förvånad när vissa av dem visade sig vara pingstliljor. I år vandrade jag dit tidigare på säsongen och naturligtvis fanns det av bägge sorterna.
Till några av mina bloggvänner har jag skickat lökar i tron att det var poetnarcisser, men vissa av dem kan nu visa sig vara fel sort, så då får ni gräva upp och plantera lite om dem om färgsättningen blivit fel!
Nu kommer en kavalkad av bilder på poetnarcisser. Jag tycker de är så underbara, så jag pinar er med många bilder för de är alla lite olika i utseendet. Mest tycker jag om dem som har den lilla klarorangeröda strimman i mitten.






På bilderna kan man få en uppfattning om att de är en aningen gulaktiga, så är inte fallet, de är fullständigt kritvita. Ett extra plus är att de håller sig förhållandevis länge i vas!